Direktlänk till inlägg 1 februari 2011
Utvecklingen i Egypten och Tunisien har en given plats på agendan när EU:s utrikesministrar träffas idag. Det finns en befogad oro för vad som komma skall, i synnerhet i Egypten, som har en ledande roll i regionen.
I Kairo och andra egyptiska städer tågade demonstranter igår för sjätte dagen i rad. De lät sig inte skrämmas av militärens stridsvagnar och stridsflyg. Talkörer fortsatte högljutt att kräva president Hosni Mubaraks avgång och reformer som ger frihet och demokrati.
Men vem skall leverera?
”Mubarak har krossat allt motstånd i så många år att det inte finns någon att samlas kring”, påpekade en egyptisk student för TT:s utsände.
Det är en god beskrivning av läget. En möjlig samlande gestalt är visserligen Mohamed ElBaradei – tidigare chef för FN-organet IAEA – som har återvänt till Egypten. Men bland de bäst förberedda för ett maktskifte märks även islamiströrelsen Muslimska brödraskapet, som nu kräver att en övergångsregering skall besluta om fria val.
Också i Tunisien kliver islamisterna fram.
Tusentals tunisier hyllade på söndagen islamistledaren Rached Ghannouchi när han återvände till Tunisien efter tjugo år i exil.
Mitt i hoppet om en demokratisk vår i arabvärlden tränger sig otäcka tankar på: Stärks islamismen i EU:s närmaste grannskap? Väntar en repris av hur mullorna gjorde islamisk revolution av den folkliga resningen i Iran 1979? Eller av hur Islamiska räddningsfrontens valseger i Algeriet 1991 ledde till militärkupp och åratal av stegrat våld?
Frågorna blir inte mindre brännande av Egyptens världspolitiska roll. Landet slöt ett fredsavtal med Israel 1979 och är nära allierat till USA. Islamistiskt styre i Egypten skulle väsentligt kunna ändra säkerhetsläget i regionen till det sämre. Israeliska medier domineras, förståeligt nog, helt av utvecklingen i grannlandet.
Svenska utrikesdepartementet ser nu läget i Egypten som så oroligt att det avråds från resor till hela landet. I bästa fall är kaoset just den omvälvning som behövs för att Mubarak skall släppa sitt enväldiga grepp om makten. Klart är bara det som tidigare brittiske premiärministern Tony Blair påpekar för BBC:
”Det finns element som kommer att försöka utnyttja situationen.”
Blair, som nu är sändebud i Mellanöstern för EU, FN, USA och Ryssland, varnar för ett maktvakuum där allt kan hända. Fast som han betonar måste omvärlden naturligtvis stöda kraven på politisk frihet ändå.
Men även den så kallade Tea Party-rörelsen gav en officiell kommentar genom sin företrädare Michele Bachmann. Det är nytt för i år och har fått stor uppmärksamhet i amerikanska medier. Vad är då Tea Party-rörelsen? Det tvistar ibland även anhängarn...
De flesta har noterat det men ingen tycks inse vidden av det: Libanons regering håller på att tas över av en terrororganisation. Hizbollah, Guds parti, står redo att ta klivet från att vara en stat i staten till att bli staten. Och förvandla Liba...
Det brukar vara de uppkavlade ärmarnas tid när politiken drar igång med det nya året efter ett val. De första hundra dagarna för den nya riksdagen är över, alla nya ledamöter skall ha lärt sig rutinerna, de nya ministrarna har blivit varma i kläderna...
Sälj statens ägarandelar i Nordea, SBAB och TeliaSonera och dela ut pengarna till svenska folket. Om finansmarknadsminister Peter Normans (M) bedömning att detta skulle inbringa staten i runda slängar 100 miljarder kronor är korrekt, blir det ungef...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|